Tjutet i mina öron och slagens ljud vittnade om deras styrka...
De fokuserade på varandra, och ignorerade allt annat utan att ge varandra en sekunds vila...
Framför denna råstyrka kändes det som att jag tog emot slagen själv!
Min farfar som alltid hade ett leende och ett vänligt ansikte...
...var koncentrerad med en blick som var lika skrämmande som allvarlig.
Hela min kropp darrade av skräck medans jag desperat försökte att hålla tillbaka mina tårar...